Laktattest 1

Laktattestet gör jag för att få koll på mina pulszoner, och för att få ett känsligare utvärderingsinstrument. Det är ett sk. tröskeltest, där det primärt handlar om att hitta nivån där mjölksyra börjar ackumuleras i blodet. Denna nivå (eller tröskel) används sedan som utgångspunkt för olika pulszoner - vid vilken puls och hastighet bör jag ligga vid distans, tempo, långa eller korta intervaller för att få bästa träningseffekt? Dessutom är mjölksyrakoncentrationen vid olika hastigheter ett perfekt instrument för att utvärdera vad träningen har gjort för ens aeroba kapacitet. Rätt träning = lägre mjölksyranivåer för en given hastighet/puls.

Lätt att se glad ut innan laktattestet!
Laktatlöpningen sker på löpband, med etappvis ökande hastighet var 4:e minut, tills man inte orkar springa mer. Blodprov tas efter varje 4-minuterssteg, liksom dokumentation av puls och ansträngningsgrad. Slutpulsen ligger oftast nära ens maxpuls (kanske 3-7 slag under), vilket innebär att man får en bra uppskattning även av detta värde.

Bilden visar två kurvor från min laktatlöpning. Den övre röda är pulsen, som precis som i teorin är linjär, eftersom effekt/hastighetsökningen är lika stor var fjärde minut, i detta fall 1 km/h. Den nedre blå linjen är mjölksyrakoncentrationen, som är icke-linjär: vid en viss hastighet kan kroppen inte längre ta hand om mjölksyran, som då ökar dramatiskt.

Att pulskurvan planar ut i toppen är riktigt, när maxpulsen är nådd kan man ändå fortsätta öka arbetet ett tag, eftersom man då arbetar anaerobt, dvs utan extra tillförsel av syre. Jag nådde faktiskt min maxpuls under detta test, 170 slag/minut. Att den blå kurvan planar ut i diagrammet är inte en fysiologisk effekt - den kommer att fortsätta stiga - utan beror på att jag inte orkade fullfölja sista 4-minuterssteget, och alltså inte hann samla på mig mer än en dryg minut av mjölksyra.

Enkelt uttryckt har kroppen två sätt att omvandla kemiskt bunden energi till t.ex. muskelarbete. Dels med tillgång till syre genom vår andning och hjärtverksamhet, sk aerob energiomvandling, och dels utan tillgång till syre, anaerob energiomvandling. Den aeroba omsättningen föredras av kroppen, eftersom det är en väldigt ekonomisk process, man får ut mycket energi av lite energisubstrat (t.ex. fett och kolhydrater). Men det är en lite långsammare process, och när arbete av hög intensitet ska utföras (t.ex. sprint och styrketräning), så räcker inte den aeroba omsättningen till. Då använder sig kroppen av det anaeroba systemet, som ger betydligt högre effektutveckling, men som förbrukar stora mängder bränsle i form av kolhydrater (glykogen). Vid anaerob energiomsättning bildas en restprodukt, mjölksyra, som inte bara är av ondo, men som produceras vid samma tillfällen som andra trötthetsfaktorer typ lågt pH och fria fosfatjoner, och därför förknippas med och används som markör för att gränsen för den aeroba förmågan överskridits. I realiteten innebär det att tempot måste sänkas om man vill kunna fortsätta arbeta.

Mjölksyra, eller som det kemiskt korrekta namnet är - laktat, produceras ständigt, även i vila. Produktionen är oftast liten, och kroppen har inga problem att ta hand om den, skölja bort den lokalt och använda den som energikälla. Men vid ett visst tröskelvärde så börjar blodet ackumulera laktat, och det blir en belastning och begränsning för arbetet. Allt arbete under detta tröskelvärde kan bibehållas under längre tid, allt över måste begränsas i tid. Ett perfekt gränsvärde för att trimma in sitt tempo för tex snabbdistans eller långa intervaller!!